måndag 28 juni 2010

Sommar, äntligen

Nu har sommaren kommit på allvar, sol och värme, allt blir enklare. Firade midsommar med många goda vänner i Varberg, då blir det sena nätter. Känner mig ändå stolt över att jag genomförde 2 pass löpning på asfalt. På midsommarafton sprang jag med bar överkropp, det är sommar. Positivt också att högerbenet känns bättre. jag satte på en hel sko på protesen, det innebär att jag får mer stöd när jag landar på protesen. Kännde genast en trygghet i att protesfoten rullar över steget mer naturkigt. Nu kan jag springa mer avslappnat och njuta av löpningen när det flyter på.
Löpningen ute blir lite svårare när det är sol, har svårt med övergången mellan ljus och "mörker" (skugga). Jag får ta det lite lugnare när jag är osäker på ur jag skall springa.
Humöret och psyket får sig en törn mellan varven. Det beror på hur jag klarar mig när det blir mörkt. Vi är ju i den ljusa årstiden med långa ljusa dagar. Festligheter pågår ju långt in på natten under midsommar och när de flesta fått en nubbe i var ben förändras ju beteendet. Rörigt och stimmigt runt en när man inte ser ett smack är svårt. Då vill jag bara försvinna, komma bort från allt.
Nu är jag tillbaka till vardagen en vecka till sen blir det semester.
Träningen är en ventil för mig, jag känner mig mest frisk när jag kan träna hårt.

fredag 18 juni 2010

Det börjar lossna...

Hela april och maj har varit sega månader. Tycker att jag inte tillgodoser mig träningen. Nu känns det som jag kan börja känna förbättringen. Har fokuserat på styrka de sista veckorna och känner att det ger resultat. Är inte 100% i benen är så jag får hålla igen med löpning. Har dock kört några intervallpass på bandet.
Synen gör att jag snart ger upp utomhusträning själv, får köra på gym. Det finns ju bra möjligheter i dag med både löpband, träningscyklar roddmaskiner mm. Det värsta är ju att en del gym stänger på sommaren. Har bara kört ett rullskidpass och känner att det blir svåt att genomföra pass på väg. Möjligheten finns att köra enbart uppförsbacke och få skuts ner. Nu blir det även mer kanot vilket ger bra styrka i överkropp.

måndag 14 juni 2010

Hur tränar man bäst???

Om man skall lägga ner mycken tid och energi på träningen är det viktigt att man tränar så effektivt som möjligt. Jag har haft många funderingar på min egen träning inför Paralympics. Skall man köra mycke distans, intervall, styrka mm. Vi vet att många av de bättre åkarna har höjt kvaliteten på träningen. Enligt press har ex. Marit Björgen minskat på sin intervallträning.
Har just kört ett intervallpass på löpbandet och märker en klar försämring i kapacitet. Nu är jag övertygad om att intervall är oerhört viktig för resultaten. Jag tyckte att jag sakta försämrades under vintern, ändå körde jag en del intervall. Det blev dock mycke skidor med inriktning på teknik och lite lägre pulsnivå. Avstod även en del styrka för att minska i vikt. Jag minskade bara marginellt, något kilo. Har inte mätt konditionen så jag har inga fakta på förbättring eller försämring.
Har inför Göteborgsvarvet sprungit distans för att få vana vid löpningen. Några pass har jag varit uppe på en hög pulsnivå. Tror ändå att den kontinuerliga intervallträninge fattats.
Är övertygad om att man MÅSTE ha 3 intervallpass i veckan. 4x4 är en lämplig form för den kontinuerliga träningen. Grunda med 3 pass och lägg därefter in A2, styrka och distans. Det viktiga under intervallen är att man kommer upp över 90% av max. Det är även viktigt att inte gå för hårt, då kan det slite hårt. Jag skall försöka lägga in ett intervallpass 4x4 varannan dag från nu. Skall försöka följa min utvecklingskurva under tiden.
Nu gäller det att spotta i nävarna och genomföra planen.

tisdag 8 juni 2010

Nya mål som föll bort...

I lördags var jag vid ÖSS klubbstuga och provade rodd. En test för att se hur mycket av tekniken som försvunnit. Var ute i ca 40 min och det kändes vingligt, men ändå. Hade nog beslutat att ge sommaren som en test på hur bra jag kunde bli. hade i går kontakt med en fd. ansvarig för hadikapprodden i Sverige, han trodde nog att jag var för lite handikappad för att få delta i singen i London 2012. Där föll den stasningen pladask. Får nu inrikta mig på en normal träning med mål att må bra och trivas med livet. Givetvis kommer jag att delta på några läger med skidorna och ev även WC. Det blir nog endast fokus på klassisk skidåkning.
Har fortfarande problem med högerbenet (det hela) och löpningen får jag ligga lite lågt med. Var hos kiropraktor som rättade till ryggen. Jag har gått med min skidprotes under våren och den är någon cm för kort. Det har gjort att ryggen blivit sned. Känns bättre nu och jag hoppas benet ger med sig.
Min stora uppgift blir att träna Olle, han är riktigt på hugget. Blir kul och se hur han utvecklas.