Nya utmaningar börjar formas..

Har snart varit hemma en vecka och livet börjar stabilisera sig. Firade min dotter Erikas 25-års dag i lördags. Det blev sent och sommartid på det. Var seg på söndagen och märker tydligt hur synen försämras när sömbrist uppstår. Det var inte så påtagligt när vi reste till och från Kanada, kanske för man var mentalt förberedd på hur sömnen skulle bli.
Träningen flyter på och nu kommer jag att springa ganska mycke. Olle vill träna hårt och jag kommer att vara med så mycke jag kan. I kväll skall vi springa intervaller vid Nordtorp. En backe på ca 800 m och 40 meters höjd. Sen blir det längre turer i påskhelgen.
Har undersökt ledsagning till Göteborgsvarvet, kan bli Ulf Högfäldt, Ulf sprang med mig på Varbergsloppet förra året och skulle även lett mig på Kretsloppet i Borås.
Jobbet börjar flyta på, det känns skönt.

Nu är våren här

Hemma igen efter Paralympics. Känns skönt att vardagen är tillbaka. Min målsättning framåt är att komma igång med löpningen och styrketräningen. Tycker att jag tappat mycke av styrkan under vintern. Har medvetet minskat styrka för att komma ner några kilon, det har dock inte märkts på vågen. Kommer att träna styrka och löpning under våren. Målet är Gtb.varvet den 22 maj. Måste hitta en ledsagare som kan springa med mig. Målet är att klara 1 tim 30 min. Då måste jag kunna ligga på 4 min/km under stor del av loppet. Tror att jag kan klara det.
Jag kommer att fortsätta blogga här, känner att det är lika bra att fortsätta. kommer även att lägga in bilder efterhand.

Allt är över nu...

Nu är jag hemma igen, kom hem vid halv tolvtiden i går kväll. Lite tomt känns det. Det har varit en fantastisk upplevelse att få delta på ett Paralympics. Sprinten som avslutade hela spelen var min bästa prestation. Jag var "bara" 8 sek från att ta mig till semifinal ( 8 bästa). Hade jag fått med mig de 4% avdrag jag hade i LW-klassen hade jag varit i semi. Tufft att tävla på de villkår som gäller. Hade en del otur anser jag, man skall dock inte blanda i otur i resonemanget men kan ändå inte bortse från det. Ville ha bra kontraster samt lite snällare snö. Fristilen var väl snön relativt Ok men första vurpan gjorde mig osäker. På klassiska 10 km var det bra sikt men kusligt snabbt. Sprinten hade go snö och skapligt ljus. Missade lite i första kurvan och övergången till diagonal, missade ev. 3-4 sekunder annars var det mitt max den dagen.
Har tappat i stakningen tycker jag kan bero på balansproblem eller för lite styrka sista tiden. Svårt att analysera brister och ev. fel i träningen.
Söndagen blev tillslut ändå en kanondag med Zebben i final, vilken kille!!! Han har utvecklats så jag har nog slagit den grabben för sista gången. Vi har ju åkt ganska jämt förut men nu har han tagit ett jättekliv. Vet ej hur jag skall göra nästa år, ev åker jag någon tävling och några läger. Mycke för att sparra Zebben på träning, tror att jag kan vara till lite hjälp.
Nu kommer jag att fortsätta träna framför allt kommer jag att springa mycke. Tror att jag kan förbättra löpfarten betydligt. Blir nog inga rullskidor före maj-juni.
Kommer även att köra spinningpass på Friskis & Svettis, de ger bra styrka och hög puls.
Kommer att fortsätta blogga på sidan framåt, så ni som vill kan följa min träning mm på sidan.

Allt OK inför söndagens sprint--

Var uppe på stadion på em. åkte spåret ett antal varv. Det känns som värmen kommit, riktigt gott även i skuggan. Rent klisterföre och betydligt enklare i kurvorna. Axeln kändes helt OK ingen smärta alls.
Nu gäller det bara att få tekniken att stämma. Tappar balansen när jag hetsar för mycke. Har även tyckt att kraften i stakningen försvunnit. Körde lite teknikövningar för att få mer fart, även här har balansen stor betydelse.
Sista tävlingsdagen närmar sig, tyvärr är det bara 8 som går vidare vilket gör det svårt att få köra semifinal. Tiden i prolog kommer att vara avgörande för placering sämre än 8:a. Nu laddar vi för avslutning-

Högt uppe på berget

Resume på de sista dagarna..

Nu var det några dagar sedan jag skrev. Det har hänt ne del och tiden vid datorn har varit knapp. Vi tävlade som sagt i torsdags, 10 km klassiskt. kanonväder utlovades och när vi vaknade var det klarblå himmel och några minusgrader. Bäddat för kanonföre. Arrangörerna hade lovat att fräsa spåren 4 timmar före start och då skulle det vara snabbt före men ändå en grovsnöyta. När vi kom upp gav vi oss ut för att testa spåret. Mattias och jag hade dagen innan provat ett sätt att få ner farten. Han väntar in mig och jag tar hans stav, därefter bromsar Mattias och sänker därmed min fart. Känndes OK. Vi gav oss ut och upptäckte att de måste fräst presis när det började frysa på natten. Bädden var stenhård, spåret perfekt men lite isigt. Bädden som vi måste använda för att få ner farten var rena isgatan. Skitsvårt och nästan farligt. Jag blev lite brydd men tänkte att det här går nog bra. Fick besked i vallaboden att en norrman gått omkull och brutit revbenen. Misstänkte att det var Svein Liljeberg som har svårt med ena benet, det visade sig senare vara rätt. Han ligger i skrivande stund på sjukhuset i Vancouver med punkterad lunga. Starten gick bra och vi kom in i åkningen bra, första utför med en högerkurva klarade jag men jag var ute i banmarkeringen och stod på ett ben. Sen gick det uppför och en rak utför. Kom ikapp tidigare startande åkare och det drev fint uppför. Sen kom vi till backen där jag bröt staven på fristilen. Försökte dämpa farten och försökte få fatt i Mattias stav som vi tränat. Farten var dock så hög att jag missade och åkte in i honom. Vi föll och Mattias bröt staven. Upp igen och försökte komma in i åkningen igen. Det är svårt när stressen och rädslan för fortsättningen smyger sig på. Vi närmar oss nästa svårighet S-kurvan. Jag försöker greppa Mattias stav men hans västerstav är ju bruten (han åkte med en stav) får då hans högerstav mellan benen. Det slutar givetvis med ett fall i högsta fart och jag bryter BÄGGE stavarna. Turlgt nog står Anders alldeles efter backen med stavar, det är bara det att vi behöver 3 stavar, Mattias en och jag 2. Det tar säkert någon mint innan vi fått stavarna och fått på den på händerna. Då var det kört igen. Andra varvet står jag på benen men måsste bromsa allt jag kan tidigt i backarna. Det innebär även att fästvallan slits bort och det blir bakhalt. Kommer i mål som 12:a men väldigt långt efter. Problemet igenkurvtagning med protes, även de stående som har benproblem hade svårt.
Vaknade på fredagsmorgonen med en ömmande axel, hade svårt att få på jackan. Tog ett smtal med vår naprapat Arvid och vi beslöt att titta till det senare på dagen. Vi kikade på Super G där Petter oturligt körde ur efter 5 portar. Jag imponeras av de synskadade och rörelsehindrade som forsar utför i 70-80 km/tim.
Vi tog även en tur upp på toppen av utförssystemet och en tur med kabinen peak to peak, väldens längsta frihängande kabintur, 600 meter äver backen. Imponerande landskap och kanonväder-
På em gick jag till sjukstugan för att se om de hittade något i axeln. Fick både en slätröntgen, ultrljud och magnetröntgen. Imponerande resurser. Allt var övr på 3 timmar. Väntar nu på svar, diagnos och ev behandling. Har ont när jag skall lyfta armen. Med all säkerhet kommer jag att köra i morgon, på tävling brukar smärtan försvinna.
Vi skall upp till banan på em och provåka, nu finns det en vänsterkurva och en högerkurva på banan.
Fick just diagnos från sjukan, ingen större skada, fich tabletter mot smärtan. Förvissade mig om att var OK i dopinghänseende, det var de, de är ju utskrivna av läkare från organisationen.
Nu får vi spotta i nävarna inför sista tävlingsdaagen.

Äntligen ser det ut att bli bättre väder...

Efter regnande i över ett dygn ser det ut att bli bättre. Det snöar fortfarande uppe vid stadion men de verkar bli bättre. Jag har haft stora problem med de tvära kurvorna som är i slutet på bacarna. Ramlade en del sist. I dag har Mattias och jag testat på att hålla i varandra för att få ner farten. Jag tar i hans stav och Mattias bromsar farten. Sen kan jag släppa när jag känner mig säker. Uppförsåkningen i klassiskt tycker jag går riktigt bra. Jag behöver dock bra fäste så jag kan slappna av. Det viktiga i morgon blir att åka lungt med upprätt ställning och bra driv i diagonalen. Känns riktigt bra tycker jag.
I går var Eva, Olle och Viktor på besök i byn, nästan en heldag. Vi stosade runt, käkade kollade gymmet och spelhallarna. Skönt att träffa dom igen.
Pratade även med Alexander på skype.
Hoppas nu på en lugn tävling där fokus blir på skidåkningen och inte på mina vurpor.

Ännu mer fel....

I dag var det 20 km fristil, då skulle det köras. Kände mig pigg på morgonen trots dålig nattsömn. Var nog lite spännd. Jag och Mattias hade beslutat att gå ut ganska lungt och se till att hitta rytmen. Det gick bra och vi hittade ett bra tempo som jag kände att jag klarade utan problem. Startade 2.a i klassen och efter ca 2 km åkte vi om en finländare som startade 30 sek före. Det gick kanon. Sen kom vi till den första svåra vänstersvängen efter 3 km. Kom för långt ut åt höger och slog i spårmarkeringarna. Hamnade i lössnönn och föll. När jag krånglat mig upp på spåret igen kom finländaren och körde på mig så jag föll igen och bröt staven. Skit skrek jag nog. Fick Mattias stav och stressade iväg. Fick en ny stav i varvningen och vi kom så smått in i åkningen igen. När vi passerade 7 mk kontrollen blev jag omkörd och på något sätt krokade vi ihop så jag föll pladask igen. Nu fick jag en fransman över mig och det tog tid innan jag kom upp. Sa till Mattias att nu kör vi bara igenom loppet. Tyckte att vi började få lite fart igen. Då kom vi till 9 km där det är en svår vänstersväng. På varvet innan hade jag sladdat med högerskidan genom svängen och det funkade bra. Nu började jag sladda och hade bra fart, då slog skidan mot ett sslag och styrde in rakt under mig. Jag slog hanlöst i backen och landade på huvudet, därpå följde en volt. Då slungades protesen av benet och flög över mig- Den hamnade ute i lössnön med pjäxa och skida. När vi samlat ihop alla grejor beslutade vi att bryta tävlingen. Ännu ett bottenapp. Nu måste jag fokusera på att stå på benen i nästa lopp. Hoppas på bra väder och en större säkerhet i backarna. Känner att jag kan åka bra uppför men att balansen med protesen är dålig. Det går även fort i backarna och det är tvära svängar i botten på backarna.
I morgon skall vi upp och testa om vi hittar ett bra sätt att få ner farten före kurvorna, jag har svårt att ploga själv när det går fort. Protesfoten är väldigt opålitlig när jag plogar.

Mycke gick fel...

Premiären i Paralympics var ett sätt att komma in i tävlingen och att få prova på skidskytte. Under sista veckan har vi tränat skjutning med ljudsikte. Ett speciellt sätt att sikta mot en "prick" som skall ner. Det finns ingen prick men det finns en punkt där frekvensen på ljudet är högst, där är mitten och då får man träff. I början på veckan var det jättesvårt att komma på vilket ljud det var. Man låg i mitten och sökte ändå ett högre ljud. Med tiden blev det bättre men det tydliga var att första serien oftast var dålig. När man sedan skjutit några serier lärde man sig ljudet. Ljudminnet var för dåligt.
Sista dagarna har det dock gått bra även med puls. Inskjutningen i morse slutade med att jag skjöt fullt i 2 serier. Sen hade vi ca 2 timmars väntan på start.
Jag visste inte heller hur hårt jag vågade gå på första varvet. Kom in på vallen med lagom puls och andning. Hamnade lite tokigt inför första skottet och vågade inte trycka av. Siktade och siktade. Efter ett tag började armen darra ock jag fick slänga i väg de sista skotten. 2 bommar och en enorm tid på mattan. När vi skulle ut på andra varvet var vi säkra på att det var straffrundor. Mattias letade efter rundan men fann den inte, det visade sig att det var tidstillägg. Vi förlorade dock endast 15 tal sek. Det var inte avgörande. Anda skyttet gick fortare men 3 bom. Jag avslutade eländet med att ramla i sista backen. Lika bra att avverka alla klantigheter på samma tävling.
Vi fick ett bra träningspass inför 2 milen efter tävlingen. Ändrade lite vinkel på protesen och det kändes bättre.
Nu glömmer vi dagen och slktar in oss på reserade tävlingar. Hoppas även på bättre väder, dimman och snöandet i dag gör att jag ser helt kass. Det är även svåråkt i den fuktiga nysnön.

Skitväder i dag...

I dag var det ett ruskigt väder. Hämtade protesen vid 10. Åkte sen upp till stadion för att testa foten och fixa stavar. Sköt även några serier men det var blött och ruskigt. I morgon blir det inskjutning och sedan invigning.

Härlig vy på ett fantastiskt skidpass.

Anders blickar ut över den storslagna naturen i Mt Washington

Zebben på skjutvallen

Lite snö i dag...

Onsdag i dag, lite snö på backen i morse. Nollan nere i byn och någon minusgrad uppe vid spåren. Knepigt före men bra skidor ändå. Svåråkt när skidorna sög fast i nysnön, dock en helt annan fart i utförsbackarna. Tekniken känns bra, jag får till det bra när jag håller mig upprätt och får fram skidan. Sköt ett antal gånger, det går bättre och bättre. Det gäller att hitta första skottet och sedan mata på ganska snabbt.
Protesen är fortfarande på rep. tydligen har de skickat efter delar från Carlifonien som kommer i kväll. Jobbet gör de i natt och den skall vara klar i morgon. Vi har vilodag i morgon så jag får kolla vinklar mm samt prova den i morgon.
Vaknade i morse med huvudvärk som kommer från spänningar i nacke/rygg. Det blev bättre efter 2 Ipren och sedan fick jag massage på em. Hoppas det släpper så styrkan kommer tillbaka.
Invigning på fredag, vi deltar men kommer att åka en tidigare transport hem eftersom vi skall upp tidigt på lördag och tävla. Skidskyttet är en sprint på fm och en jaktstart på em. Jag vet inte om det är begänsat antal som får starta på jaktstarten.

Tisdag em.

Protesen som gick av i går är på rep. de har lovat att den skall bli ´klar i morgon onsdag. Hoppas det går bra så jag kan testa banan i fristil. Dagens träning var intervaller i klassiskt. Vi hade några minusgrader och stenhård grovsnö. Fästet var bra från början men blev sämre efter hand. Utförskörningen gick bra framförallt vänstersväng, då kan jag stå på högerbenet och sladda. Intervallerna gick hyfsat lite stressig åkning när jag kör kort. Måste försöka lugna ner åkningen så tror jag farten ändå är hög.
På em. var vi på en slags flaggsermoni tillsammans med Australien. Sång och dans från kandensiska indianer sedan en pampig flagghissning med nationalsång.
Gjorde några serier på skyttevallen i dag, går bättre och bättre. Det gäller att hitta rätt signalstyrka, den som indikerar på att man är i mitten. Ovanan gör att man i bland söker en högre ton men finner den inte, då är man och sirklar i mitten och borde avfyrat.
Får man in rätt omladdning kan man nog få till en snabb serie.

Inkvarterad i Whistler-

I går em anlände vi till Paralympicbyn i Whistler- Det var en enorm säkerhetsapparat som tog någon timme. Allt bagage skannades och vi fick göra samma prosedur som på flyget. Sen intog vi en enormt god middag i det stora mattältet. Här fanns mat från alla hörn av världen. Man kan säga att man var proppmätt när vi lämnade maten. Tog en runda på kvällen och såg bla. gymmet som fanns, helt i klass med det bästa hemma.
I morse for vi upp till stadion för ett fristilspass på tävlingsbanan. Kanonbädd och en enorm bredd på spåret. Jag hann bara 3 backar sen pajade min protes fotleden gick av och jag fick bokseras ner till stadion. Ingen mer fristil den dagen. Ägnade istället fm. till skytte, det var knepigt. Svårigheten är att hitta rätta ljudet när man är i centrum och då får träff. Fick till någon serie med fullt hus. Får träna vidare de dagar som är kvar. Min protes fick transport ner till verkstaden som finns i byn (som tur är) blir klar på onsdag. På em äkte vi ett klassiskt pass. De gick inge vidare lite bakhalt och en snösörja på vissa ställen som gick över fotknölarna. Gick till gymmet och sprang i 40 min.Vi har ingen riktig ordning på det trådlösa så bloggandet är inte helt lätt. Får se om det kan bättras, får köra någon bild från mitt eget abbonemang trots att det kan kosta några kronor.
I morgon blir det intervaller klasiskt.

Fredag, vilodag...

Fredag i dag, vilodag. Vaknade 5 i morse, en timma senare än i går. En natt till så kanske man är i fas med den nya tiden. I går åkte vi två lugnapass med inpulser på det första fristilspasset. Vädret var inte lika fint som i onsdags, inte dåligt men ändå lite mer mulet och lite snö på em. I morgon blir der ett testrace på ca 10 km. Spåren är kanonfina och det är synd att man inte får dundra långpass så man kan njuta av den storslagna naturen. Nu är dt fokus på formtoppning och då kan man inte ligga 4 timmar i spåren. Jag har haft lite problem med nacken efter resan. Fick hjälp av vår naprapat och känner mig bättre. Skall få en lite översyn i kväll. Nu börjar man bekanta sig med de övriga deltagarna och ledarna och vi är ett härligt gäng. Blir nog en trevlig vistelse med många nya härliga mäniskor. Vi flyttar till Whistler på söndag. Det blir spännande att komma till Byn och spåren på Whistler Winter Park.
Fristilen har inte fungerat så bra i vinter, ändrade min protes före avresa och i går kändes det bättre. Nu när jag har en flex i "vristen" kan jag fullfölja skäret med vänster benet. Det svåra är balansen utför, framför allt när jag skall ploga. Nu skall jag inte ploga på tvligen vilket löser det problemet. Klassiskt går bättre och bätre, även orken i benen går framåt.
Ett problem har varit skyttet, vi hade lovats skytteträning här på Mt Washington men när vi kom fanns inga gevär. Nu får träningen vänta till vi kommer till Whistler. Jag hoppas ändå på start i skidskytte.

Anlänt till Vancouver...

Nu har vi avverkat en dag ipå Vancouver Iland. Det var en tuff resa som tog 27 timmar. Vi kom i säng halv ett på natten lokal tid. Det var halv 10 sverigetid. Vaknade kvart i åtta men dagen har varit seg. Spöregn gjorde att vi ställde in skidåkningen och tränade lätt på ett gym neri i Commox. Det har klarnat upp nu på kvällen och det ser ut att bli fint i morgon. Vi har inte fått i gång telefonerna så vi kan inte lägga in bilder. Men det kommer bilder så småning om.

På Landvetter

Dags för avresa till Kanada 0830