Resume på de sista dagarna..

Nu var det några dagar sedan jag skrev. Det har hänt ne del och tiden vid datorn har varit knapp. Vi tävlade som sagt i torsdags, 10 km klassiskt. kanonväder utlovades och när vi vaknade var det klarblå himmel och några minusgrader. Bäddat för kanonföre. Arrangörerna hade lovat att fräsa spåren 4 timmar före start och då skulle det vara snabbt före men ändå en grovsnöyta. När vi kom upp gav vi oss ut för att testa spåret. Mattias och jag hade dagen innan provat ett sätt att få ner farten. Han väntar in mig och jag tar hans stav, därefter bromsar Mattias och sänker därmed min fart. Känndes OK. Vi gav oss ut och upptäckte att de måste fräst presis när det började frysa på natten. Bädden var stenhård, spåret perfekt men lite isigt. Bädden som vi måste använda för att få ner farten var rena isgatan. Skitsvårt och nästan farligt. Jag blev lite brydd men tänkte att det här går nog bra. Fick besked i vallaboden att en norrman gått omkull och brutit revbenen. Misstänkte att det var Svein Liljeberg som har svårt med ena benet, det visade sig senare vara rätt. Han ligger i skrivande stund på sjukhuset i Vancouver med punkterad lunga. Starten gick bra och vi kom in i åkningen bra, första utför med en högerkurva klarade jag men jag var ute i banmarkeringen och stod på ett ben. Sen gick det uppför och en rak utför. Kom ikapp tidigare startande åkare och det drev fint uppför. Sen kom vi till backen där jag bröt staven på fristilen. Försökte dämpa farten och försökte få fatt i Mattias stav som vi tränat. Farten var dock så hög att jag missade och åkte in i honom. Vi föll och Mattias bröt staven. Upp igen och försökte komma in i åkningen igen. Det är svårt när stressen och rädslan för fortsättningen smyger sig på. Vi närmar oss nästa svårighet S-kurvan. Jag försöker greppa Mattias stav men hans västerstav är ju bruten (han åkte med en stav) får då hans högerstav mellan benen. Det slutar givetvis med ett fall i högsta fart och jag bryter BÄGGE stavarna. Turlgt nog står Anders alldeles efter backen med stavar, det är bara det att vi behöver 3 stavar, Mattias en och jag 2. Det tar säkert någon mint innan vi fått stavarna och fått på den på händerna. Då var det kört igen. Andra varvet står jag på benen men måsste bromsa allt jag kan tidigt i backarna. Det innebär även att fästvallan slits bort och det blir bakhalt. Kommer i mål som 12:a men väldigt långt efter. Problemet igenkurvtagning med protes, även de stående som har benproblem hade svårt.
Vaknade på fredagsmorgonen med en ömmande axel, hade svårt att få på jackan. Tog ett smtal med vår naprapat Arvid och vi beslöt att titta till det senare på dagen. Vi kikade på Super G där Petter oturligt körde ur efter 5 portar. Jag imponeras av de synskadade och rörelsehindrade som forsar utför i 70-80 km/tim.
Vi tog även en tur upp på toppen av utförssystemet och en tur med kabinen peak to peak, väldens längsta frihängande kabintur, 600 meter äver backen. Imponerande landskap och kanonväder-
På em gick jag till sjukstugan för att se om de hittade något i axeln. Fick både en slätröntgen, ultrljud och magnetröntgen. Imponerande resurser. Allt var övr på 3 timmar. Väntar nu på svar, diagnos och ev behandling. Har ont när jag skall lyfta armen. Med all säkerhet kommer jag att köra i morgon, på tävling brukar smärtan försvinna.
Vi skall upp till banan på em och provåka, nu finns det en vänsterkurva och en högerkurva på banan.
Fick just diagnos från sjukan, ingen större skada, fich tabletter mot smärtan. Förvissade mig om att var OK i dopinghänseende, det var de, de är ju utskrivna av läkare från organisationen.
Nu får vi spotta i nävarna inför sista tävlingsdaagen.