Ännu mer fel....

I dag var det 20 km fristil, då skulle det köras. Kände mig pigg på morgonen trots dålig nattsömn. Var nog lite spännd. Jag och Mattias hade beslutat att gå ut ganska lungt och se till att hitta rytmen. Det gick bra och vi hittade ett bra tempo som jag kände att jag klarade utan problem. Startade 2.a i klassen och efter ca 2 km åkte vi om en finländare som startade 30 sek före. Det gick kanon. Sen kom vi till den första svåra vänstersvängen efter 3 km. Kom för långt ut åt höger och slog i spårmarkeringarna. Hamnade i lössnönn och föll. När jag krånglat mig upp på spåret igen kom finländaren och körde på mig så jag föll igen och bröt staven. Skit skrek jag nog. Fick Mattias stav och stressade iväg. Fick en ny stav i varvningen och vi kom så smått in i åkningen igen. När vi passerade 7 mk kontrollen blev jag omkörd och på något sätt krokade vi ihop så jag föll pladask igen. Nu fick jag en fransman över mig och det tog tid innan jag kom upp. Sa till Mattias att nu kör vi bara igenom loppet. Tyckte att vi började få lite fart igen. Då kom vi till 9 km där det är en svår vänstersväng. På varvet innan hade jag sladdat med högerskidan genom svängen och det funkade bra. Nu började jag sladda och hade bra fart, då slog skidan mot ett sslag och styrde in rakt under mig. Jag slog hanlöst i backen och landade på huvudet, därpå följde en volt. Då slungades protesen av benet och flög över mig- Den hamnade ute i lössnön med pjäxa och skida. När vi samlat ihop alla grejor beslutade vi att bryta tävlingen. Ännu ett bottenapp. Nu måste jag fokusera på att stå på benen i nästa lopp. Hoppas på bra väder och en större säkerhet i backarna. Känner att jag kan åka bra uppför men att balansen med protesen är dålig. Det går även fort i backarna och det är tvära svängar i botten på backarna.
I morgon skall vi upp och testa om vi hittar ett bra sätt att få ner farten före kurvorna, jag har svårt att ploga själv när det går fort. Protesfoten är väldigt opålitlig när jag plogar.