Mycke gick fel...

Premiären i Paralympics var ett sätt att komma in i tävlingen och att få prova på skidskytte. Under sista veckan har vi tränat skjutning med ljudsikte. Ett speciellt sätt att sikta mot en "prick" som skall ner. Det finns ingen prick men det finns en punkt där frekvensen på ljudet är högst, där är mitten och då får man träff. I början på veckan var det jättesvårt att komma på vilket ljud det var. Man låg i mitten och sökte ändå ett högre ljud. Med tiden blev det bättre men det tydliga var att första serien oftast var dålig. När man sedan skjutit några serier lärde man sig ljudet. Ljudminnet var för dåligt.
Sista dagarna har det dock gått bra även med puls. Inskjutningen i morse slutade med att jag skjöt fullt i 2 serier. Sen hade vi ca 2 timmars väntan på start.
Jag visste inte heller hur hårt jag vågade gå på första varvet. Kom in på vallen med lagom puls och andning. Hamnade lite tokigt inför första skottet och vågade inte trycka av. Siktade och siktade. Efter ett tag började armen darra ock jag fick slänga i väg de sista skotten. 2 bommar och en enorm tid på mattan. När vi skulle ut på andra varvet var vi säkra på att det var straffrundor. Mattias letade efter rundan men fann den inte, det visade sig att det var tidstillägg. Vi förlorade dock endast 15 tal sek. Det var inte avgörande. Anda skyttet gick fortare men 3 bom. Jag avslutade eländet med att ramla i sista backen. Lika bra att avverka alla klantigheter på samma tävling.
Vi fick ett bra träningspass inför 2 milen efter tävlingen. Ändrade lite vinkel på protesen och det kändes bättre.
Nu glömmer vi dagen och slktar in oss på reserade tävlingar. Hoppas även på bättre väder, dimman och snöandet i dag gör att jag ser helt kass. Det är även svåråkt i den fuktiga nysnön.