Sommar, äntligen

Nu har sommaren kommit på allvar, sol och värme, allt blir enklare. Firade midsommar med många goda vänner i Varberg, då blir det sena nätter. Känner mig ändå stolt över att jag genomförde 2 pass löpning på asfalt. På midsommarafton sprang jag med bar överkropp, det är sommar. Positivt också att högerbenet känns bättre. jag satte på en hel sko på protesen, det innebär att jag får mer stöd när jag landar på protesen. Kännde genast en trygghet i att protesfoten rullar över steget mer naturkigt. Nu kan jag springa mer avslappnat och njuta av löpningen när det flyter på.
Löpningen ute blir lite svårare när det är sol, har svårt med övergången mellan ljus och "mörker" (skugga). Jag får ta det lite lugnare när jag är osäker på ur jag skall springa.
Humöret och psyket får sig en törn mellan varven. Det beror på hur jag klarar mig när det blir mörkt. Vi är ju i den ljusa årstiden med långa ljusa dagar. Festligheter pågår ju långt in på natten under midsommar och när de flesta fått en nubbe i var ben förändras ju beteendet. Rörigt och stimmigt runt en när man inte ser ett smack är svårt. Då vill jag bara försvinna, komma bort från allt.
Nu är jag tillbaka till vardagen en vecka till sen blir det semester.
Träningen är en ventil för mig, jag känner mig mest frisk när jag kan träna hårt.