Hösten kom lite för fort..

Mitten av september och det känns som hösten pågått i ett bra tag. Gula löv och lågtryck samt mörkret på mornar gör att man märker hösten. Vi närmar oss vintern och tiden fram till skidåkning kunde varit längre. Det är så mycke träning man vill lägga bakom sig innan vi kommer till skidvaneläger. Det är väl bara att planera så bra som möjligt.
I går var jag ute och rodde på Öresjö. Vår fd. granne Mikael har börjat motionsro med några grabbar. Det fattades en man och då ringde han till mig. Jag var tveksam, hade ju ansvar för Olles prestation på Kretsloppet. Kravet från min sida var att jag var hemma 1100. När vi kom till ÖSS blev det ändringar i båtval och jag hamnade i en åtta. Bara gamla roddarstjärnor. Ville, Roger, PO , Janne, Per bl.a. Väl på sjön så var det lite stelt i början. Lite vingligt med en ovan styrman gjorde nog att det var lite svårt att få balans. När båten gick rakt och jag kunde slappna av så gick det skapligt. Vore kul att nästa sommar kunna motionsro någon dag i veckan.
Hem kom jag lite för sent men Olle var lugn. Erika sod för skutsen in till stan. Vi jogga ner mot starten vid statsparksbadet. Olle var lite spänd och det är inte så konstigt. Massor av vuxna löpare som trängs vid uppvärmningen. Olle kom i väg bra och det såg ut som han startade i ett bra tempo. jag gick till Västerlånggatan där de sprunget 8 km. Olle kom på en toppen bra tid, han såg lite ansträngd ut. Det gjorde i och för sig många.
37:de plats på en tid av 37.38 var kanonlöpt. Olle har varit ambitiös med träningen i sommar och det är skönt att han får ett kvitto på att det lönar sig.
För min del så tycker jag att stumpen djävlas. Önskar att den var smärtfri men så är det inte. Jag kan inte köra långa pass utan att jag får ont under träning eller efter. Det är svårt att göra längre pass på löpband eller cykel. Det är nästan omöjligt att genomföra den träning man önskar. Att bara dra på sig skorna och springa 1,5 timmar och att efter det fungera som vanligt. Springer jag över en timme blir jag liggande med en ömmande stump i flera timmar. Det är inte riktigt lika villkår mot mina konkurenter på skidor. De har ju problem med synen men kan i övrigt träna som en vanlig frisk människa. Men man gör så gott man kan, livet är inte rättvist.